Japansk middag

Jag har bjudit på ett par japanska middagar. På bokrean hittade jag nämligen några japanska kokböcker och blev inspirerad att pröva. När vi bodde i USA på 80-talet åt vi några oförglömliga måltider på en japansk restaurang – bl.a. julmiddagen – och några av de smakerna ville jag försöka återskapa.

”Stora Asiatiska kokboken” fanns på rean för 98:- men hade kostat nära 300:-. Den täcker in hela Asien, alltså även bl.a. Indien, Thailand och Kina. Den lilla boken ”Japansk och koreansk matlagning” av Anne Wilson gick bara på en tjuga, men visade sig vara ett särtryck av motsvarande kapitel ur den stora boken.

Boken ”Japansk mat för två” av Kurumi Hayter kom i en vacker presentförpackning tillsammans med två små matskålar och två par ätpinnar. ”Foods of the Orient: Japan & Korea” köpte jag på en asiatisk bokhandel i Los Angeles redan i början på 80-talet, så den kan man säkerligen inte få tag i längre.

Jag har i mitt dukskåp två japaninspirerade tyger (ett svart och ett brunt) som jag beställt från Ellos postorder för många år sedan. Tyget fanns i lackrött och turkos också, men jag blev mest förtjust i de jordfärgade varianterna. Sedan hade jag turen att hitta servetter precis ton i ton också.

Japanska tillbehör (eller österländska över huvud taget) har varit lätta att hitta i butikerna den senaste tiden. Det finns bl.a. orientinspirerade servett- och pappersduksserier. Jag dukade enkelt och sobert på en av dukarna med bambuunderlägg, släta fyrkantiga svarta tallrikar, naturfärgade ätpinnar, raka enkla glas, enkla svarta ljuslyktor och en kandelaber i smide. Eftersom jag inte har några sakémuggar fick det bli varsin vit äggkopp att dricka sin varma saké ur. Glöggmuggar i passande design går också utmärkt att använda.

(Ett tips: Häll upp sakén i t.ex. en tekanna eller en tillbringare och värm den försiktigt i mikron, så riskerar du inte att koka bort varken alkoholen eller smaken. Likadant gör jag för övrigt med glögg.)

Jag skrev ut menyn på ett kvistpapper som jag dekorerade med en rad japanska tecken och en bild av en vacker bonsai. Maten (Kyckling Teriyaki med wokade sockerärter, sojasås och ris) var fantastiskt god, och det var en kul upplevelse att se gästerna försöka sig på pinneätning ett tag – tills de gav upp och tog de bestick med svarta skaft som stod i beredskap i två rustika beige blomkrukor i änden av bordet…

 

Det vackra fyrkantiga fatet som jag använder som blomsterskål har en keramiker härifrån Öjebyn vid namn Kristina Simonsson gjort.

Sushi förknippar väl de flesta med Japan. Jag har verkligen försökt lära mig att tycka om det, både i USA och här hemma i Sverige, men det vill bara inte lyckas, så sushi serveras aldrig på våra japanska middagar. Däremot tempura, alltså panerade och friterade grönsaker och skaldjur. Lite jobbigt att laga, bara…

Ofta serverar jag wokad kyckling med sockerärter och sesamfrön, ett recept jag lärde mig av en av mina klasskamrater på universitetet i Los Angeles. Receptet ska jag lägga in på MAT-sidan.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *